konstig känsla..
Kändes som om jag kunde ringa han bara ... uscha
När min vän gick bort alldeles för tidigt så tänkte jag med så som du... Hade kvar nummret säkert ett år och ringde även till "honom" ibland. Inte för att jag förväntade mig ett svar, men jag kunde helt enkelt inte bara släppa taget och erkänna att han var borta för alltid!! Låt det ta sin tid... Stor kram och massor med tankar, L.
Nästan så känns det ibland när jag tänker på farmor, visserligen har hon varit borta ett par år nu, men nummret finns fortfarande kvar í telefonen. Det är nog ingen som orkat med att ta bort det. Och det känns som man bara skulle kunna ringa och höra hennes röst elelr åka dit varje jul och sommar som vi brukade. Men jag har börjat inse att det inte fungerar så längre. Men som "L" säger, låt det ta sin tid // Tilde