Louises Dagbok

Idag är det Mathias födelsedag ... jösses ett år har gått sååå fort .. alldeles för fort.

förlossningsberättelse

Nu känner jag mig redo att dela med mig av min story...

Det började med att jag två dagar innan Mathias kom låg i sängen och vilade mig när det plötsligt sa knäpp och ca 2 dl vatten kom ut ! shit va rädd jag blev !! nu är de nära tänkte jag .. in åkte vi för en check up eftersom värkarna kom och gick med flera timmar emellan . inne på sjukhuset kände jag mig förbisedd och uppgiven eftersom de verkade som dom inte trodde på mig !!
Jag menar varför skulle jag säga så om de inte va så !? I två dagar gick jag hemma med värkar som ibland va täta med 3-4 min bara för att sen stanna upp i flera timmar . jag grinade och gick uppe och vankade på nätterna för då va de som värst ! ledsen och uppgiven åkte vi in på den tredje kontrollen och då stod han där doktorn som vi vart på planeringsrond med !! Han förstod hur jag kände eftersom jag haft en så jobbig förlossning innan han gjorde en ordentlig check-up ( som den andra doktorn vägrat att göra !) och han kom fram till att livmodertappen va halvt borta och jag hade öppnat mig ca 2 cm.
På min önskan la han in mig för en igångsättning för jag orkade inte gå hemma och ha ont längre . vi blev tilldelade ett rum och förväntningarna va höga !! här skulle vi vara och föda vårat efterlängtade barn ... ( yeah right )
När droppet började verka så förstod jag vad värkar va .. dom va skyhöga på ctg:n och redan efter en timma hade jag så ont att jag grinade.... i mitt huvud gick de bara runt en tanke ... de kan inte vara meningen att de ska göra såhär ont ! ag andades lustgas för fulla muggar och fick akupunktur i ryggen.

Helt plötsligt kommer min barmorska in och sänker droppet  , det är för starka värkar säger hon.. du öppnar dig inte så fort som barnet vill ut.
aha tänkte vi skönt med lite paus kanske ? men icke nu hade jag riktigt starka värkar med 1 min mellanrum och de börjar trycka på rejält.
Johan gör sitt bästa för att massera , andas men jag ser att han har panik när jag skriker rätt ut!! Nu känns det som om nån river sönder mig inuti... i samma ögonblick rusar ca 10 personer in i rummet ... jag får intravenöst bricanyl för att stanna värkarna helt en stund så de hinner förklara för mig vad som händer .. bricanylet hälper inte och värkarna fortsätter i samma sjuka takt.
I detta läget fick jag panik ,vad fan e de som händer skrek jag! en läkare kommer fram och säger att mitt gamla ärr kanske är på väg att spricka och nu är de bråttom !! bebisens härtljud är låga och jag har så ont .
Johan får ett par operationskläder slängda till sig och en uppmaning att ta på sig dom nu ! paniken växer i oss och i ca 10 min är jag helt övertygad om att jag eller bebisen kommer inte klara detta .
Jag gråter mellan värkarna och i Johans ögon ser jag ett tillkämpat lugn medans han viskar i mitt öra hela tiden att de kommer gå så bra allting .
Vi kommer på bara ett par minuter in i operationssalen där det är ännu mera folk säkert 15 st eller så kändes de bara så .
Narkosläkaren säger att han tänker ge det ett försök med spinalbedövning så jag kan vara vaken. jag sitter på britsen med slangar överallt . kateter, dropp och lustgas.... värkarna slutar aldrig nu och magen känns som om den ska spricka inifrån.
Spinalen lyckas inte och utan att jag nästan fattade vad som hände så sa Johan hejdå och blev utkörd medans de börjar tvätta min mage och säger nu är de dags att sova..
Johan får vänta exakt 4 minuter ensam i ett annat rum med paniken och alla känslor innan de kommer och hämtar honom in i barnrummet brevid.... och där ligger han våran Mathias lite blå men frisk... Johan fick sälv kolla könet och bära honom till neontalavdelningen. det är den avdelningen bebisar som är för tidigt födda eller har vart med om en sövning kommer ... specialfall ungefär .
Där får han mata Mathias eftersom de finns risk för blodsockerfall efter en sövning. Men Mathias är en stark kille och mår redan då toppen igen .. färgen är tillbaka och han sover gott hos pappa.
Själv vaknade ag återigen upp på IVA totalt snurrig och oförstående om vad som egentligen hände.. Men Johan mitt hjärta , min älskling min räddare i nöden visste att jag skulle få panik om jag inte fick se han direkt. Robin fick jag inte se på 2 tim ! Så bara sekunder efter jag vaknat står han där med tårarna rinnande ner och Mathias i famnen. De blev en kille sa han.. och han är perfekt !

De va jobbigt , de va hemskt , de va traumatiskt och många tårar har vi grinat efteråt med tankarna , tänk om de inte gått så bra som de gjorde ? de var nära ...
MEN  han är här .. den mest perfekta , vackra och undebaraste lilla bebis som finns och återigen känner jag de känslorna för en annan människa som jag bara gjort en gång förut ! fullständig okomplicerad kärlek till en annan människa... bara för att få känna den känslan igen så skulle jag genomlida detta igen ... och igen

Vår Mathias , Robins lillebror är äntligen här och livet kan börja !!